Gunnar är ett mansnamn med gammalt nordiskt ursprung. Det är bildat av gunnr – strid, och haria (jämför substantivet här) – krigare. Namnet förekommer som runstensnamn från 800-talet på en ristning vid Oklunda gård i Östra Husby i östra Östergötland. Gunnar ristade dessa runor. Och han flydde saker till ett brott. Sökte skydd i detta vi ....
I nordisk mytologi är Gunnar Gjukeson en gestalt i sagorna om Sigurd Fafnesbane. Historien om honom anses bygga på Gundaharius ölbehov, den siste burgunderkonungen, som föll i strid mot hunnerna 437. Namnet var också populärt i fornnordisk tid som till exempel Gunnar på Lidarände, en isländsk storbonde och skald i Njáls saga och Gunnar Keldugnupsfånen, huvudperson i en isländsk askepiltsaga från 1400-talet.
År 1900 var Gunnar det tionde vanligaste pojknamnet. 1925 hade Gunnar avancerat till femteplatsen och höll den positionen även 1950. Därefter har populariteten avtagit. Den 31 december 2014 fanns det totalt 110 650 personer i Sverige med namnet, varav 17 732 med det som tilltalsnamn. Det fanns också 189 personer som hette Gunnar i efternamn vid samma tid.[1] År 2014 fick 70 pojkar namnet som tilltalsnamn.[2]
Namnsdag: 9 januari (sedan 1901).