Norrmalmsregleringen (även Citysaneringen) är den omfattande revision av stadsplanen för nedre Norrmalm i Stockholms innerstad som principiellt beslutades av stadsfullmäktige 1945 och realiserades under 1950-, 1960- och 1970-talen. Genomförandet resulterade i att Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms city, samtidigt som tunnelbanans utbyggnad underlättades.
Norrmalmsregleringen var den mest omfattande stadssaneringen i svensk historia[1] och engagerade en stor del av Sveriges ledande banker, försäkrings- och byggbolag och arkitektelit.[2] Omvandlingen av Nedre Norrmalm har både kritiserats och beundrats såväl i Sverige som utomlands, och räknas som en av de större, mest genomgripande och konsekventa[3] cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden, även inberäknat de städer som skadades svårt under kriget.[4][5][6] Norrmalmsregleringen belönades bland annat av International Union of Architects med Sir Patrick Abercrombie Prize när det delades ut för första gången 1961.[7] Hötorgscity blev också en direkt förebild för flera senare anläggningar i Europa, bland annat i Hamburg och Warszawa.[8]
Flera av de byggnader som uppfördes i samband med Norrmalmsregleringen är idag byggnadsminnesförklarade, det starkaste kulturhistoriska skyddet bebyggelse i Sverige kan åtnjuta.[9] Samtidigt har den utpräglat modernistiska stilen gett upphov till kritik.