3 Juno | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. L. Harding |
Upptäcktsplats | Lilienthal |
Upptäcktsdatum | 1 september 1804 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 3 Juno |
Uppkallad efter | Juno (gudinna) |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Juno-asteroid[2] |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 27 augusti 2011 | |
Aphelium | 3,352758478 AU 501 565 529 km |
Perihelium | 1,9895904 AU 297 638 480 km |
Halv storaxel | 2,671174421 AU 399 602 005 km |
Excentricitet | 0,25516269 |
Siderisk omloppstid | 1 594,60014 d (4,37 år) |
Medelomloppshastighet | 18,206 km/s |
Medelanomali | 122,32354° |
Inklination | 12,980863° |
Longitud för uppstigande nod | 169,91026° |
Periheliumargument | 248,18736° |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 290×240×190 km 233,92[3] km |
Massa | 1,81±0,40×1019[4]kg |
Medeldensitet | 2,7 g/cm³ |
Siderisk rotationsperiod | 7,2095[5] h |
Axellutning | 27°[5] |
Polekliptisk latitud | 103°[5] |
Polekliptisk longitud | +27°[5] |
Albedo | 0,2383[3] geometriskt |
Yttemperatur | Medel: ~163 Max: 301 |
Spektraltyp | S |
Absolut magnitud (H) | 5,33 |
3 Juno var den tredje asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av den tyske astronomen Karl Ludwig Harding, den 1 september 1804 med hjälp av ett teleskop med endast 50 mm öppning. Den gavs namnet Juno efter gudinnan Juno, som var den största gudinnan av alla i den romerska mytologin.[6]
Juno står för ca 1,2% av all massa i asteroidbältet och den är huvudasteroiden i Juno-gruppen.[2] Juno är en typisk S-asteroid. Infraröda bilder visar att den har en krater på nästan 100 km i diameter.[7] Jämför det med att Juno själv har en genomsnittlig diameter på 230 km.