Albaniens historia

Albaniens historia
Denna artikel ingår i en artikelserie
Tidslinje
Förhistoria
Antiken
Medeltiden
Osmanska perioden
Självständigheten
Första Republiken
Kungadöme (1928–1939)
Protektorat (1939–1943)
Republik (1943-1944)
Folkrepubliken
Andra Republiken
Ämnen
Tidsaxel
Statsöverhuvuden
Premiärminister

Denna artikel behandlar Albaniens historia, samt till viss del albanernas och det i dag albanska områdets historia.

Albanien har uppstått från Balkanhalvöns förhistoria omkring år 3000 före Kristus med första källor från grekisk-romerska historieskrivare. Dagens Albaniens territorium har ingen motsvarighet till antikens territoriella indelningar. Dagens gränser motsvarar däremot delar av de antika romerska provinserna Dalmatia, Macedonia och Moesia Superior. Dessa områden var under romersk kontroll fram till slavernas intrång på 600-talet efter Kristus. Det förenades med Bulgariska riket på 800-talet.

Den albanska statens territoriella kärna skapades under medeltiden, det så kallade Furstendömet Arberien och en siciliansk besittning som kallades Kungadömet Arberien. Området var en del av det serbiska riket och sedan en del av det osmanska riket på 1500-talet. Det förblev under osmansk kontroll som en del av provinsen Rumelien fram till 1912, då den första albanska staten grundades genom den albanska självständighetsförklaringen efter en kortlivad ockupation av Kungadömet Serbien.^[1] Skapandet av det albanska nationella medvetandet skedde tidigare, under 1800-talet, och var en del av ett större fenomen, nämligen nationalismens framväxt under den osmanska tiden.

En kortlivad monarki känd som Furstendömet Albanien (1914–1925) följdes av en kortvarigare stat, Albanska republiken (1925–1928). En annan monarki skapades, Kungariket Albanien (1928–1939), som ersatte republiken. Landet fick uthärda en ockupation av Italien kort före andra världskriget. Efter axelmakternas kapitulation blev Albanien en kommuniststat, kallad Socialistiska folkrepubliken Albanien, under ledning av Enver Hoxha som dog 1985. Enver Hoxhas politiske arvinge Ramiz Alia hade uppsyn över upplösningen av den albanska kommuniststaten under den vidare kollapsen av Östblocket under det sena 1980-talet.

Den kommunistiska regimen kollapsade 1990 och det förra kommunistpartiet, Albaniens arbetarparti, förlorade i valet i mars 1992 mitt under ekonomins kollaps och politisk oro. Den instabila ekonomin ledde till en massiv flykt av albaner till mestadels Italien, Grekland, Schweiz, Tyskland och Nordamerika under 1990-talet. Krisen nådde sin kulmen under pyramidspelets kollaps 1997. Den ekonomiska och politiska förbättringen under de tidiga åren av 2000-talet möjliggjorde för Albanien att bli en fullvärdig medlem i Nato 2009. Landet har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen.