| ||
HMS Galatea som färdigställd vid Devonport, cirka 1935. | ||
Allmänt | ||
---|---|---|
Typ | Lätt kryssare | |
Före | Leander | |
Efter | Town | |
Antal byggda | 4 | |
Planerade | 6 | |
Avbeställda | 2 | |
Förlorade | 2 | |
Tekniska data | ||
Deplacement | 5 220 (5 270 Penelope och Aurora) ton standard last 6 665 (6 715 Penelope och Aurora) ton full last | |
Längd | 154 m | |
Bredd | 16 m | |
Djupgående | 5 m | |
Framdrift | ||
Huvudmaskin | Fyra Parsons ångturbiner med växel | |
Maskinstyrka | 48 000 kW | |
Prestanda | ||
Maxfart | 32,25 knop | |
Bunkerkapacitet | 1 325 ton olja | |
Räckvidd | 5 300 sjömil vid 13 knop | |
Beväpning | ||
Huvudartilleri | 3 × 2 6-tums kanoner | |
Luftvärnsartilleri | 4 × 4-tum luftvärnskanoner Mk V Arethusa, Galatea 8 × 4-tum luftvärnskanoner Mk XVI Aurora, Penelope | |
Torpeder | 6 × 533 mm torpedtuber |
Arethusa-klass var en klass av lätta kryssare som byggdes för Royal Navy mellan 1933 och 1937, som tjänstgjorde under andra världskriget. Klassen var planerad att bestå av sex fartyg men de två sista, Polyphemus och Minotaur, beställdes 1934 istället som den större Town-klassens HMS Southampton och HMS Newcastle. Arethusa var en mindre version av de tre sista fartygen i den tidigare Leander-klassen och hade som sina förefångare två separata maskinrum och skorstenar för att ge redundans i framdrivningen. Konstruktionen bedömdes klara minimikraven för att bekämpa hjälpkryssare som hotade handelssjöfarten. Samtidigt så gjorde kravet på fartresurser för att fartygen skulle klara av att operera med flottan att besparingarna i vikt helt fick lösas genom lättare beväpning och mindre pansarskydd.