Dop

Dop är den övergångsrit genom vilken någon upptas i den kristna kyrkans gemenskap. Ordet är besläktat med dopp, eftersom dopet ursprungligen (se nedan) normalt utfördes, och i många sammanhang fortfarande utförs, genom nedsänkning i vatten. I äldre texter används ordet "döpelse" istället för dop.^[1] Dopet är i flera kyrkosamfund ett sakrament, och nödvändigt för att en person skall kunna upptas i kristenheten. Många samfund menar att med dopet blir människan född på nytt i Jesu namn^[2][3][4], medan andra ser dopet som en synlig bekräftelse på en persons val att vara kristen, efter en pånyttfödelse.

Det grekiska ord som används för dop i nya testamentets grundtext är βάπτισμα, baptisma, "doppande", avlett från βαπτίζω baptizo, en förstärkt synonym till βάπτω bapto, "doppa i vatten eller färg, dränka, tvätta, sänka fartyg". Enligt Vines Expository Dictionary of New Testament Words syftar det på "neddoppning, fullständig nedsänkning och uppresande". Seden med dop, som har bibliska förlagor, härrör från rituella tvagningar som också förekommer i andra religioner, och då i första hand judendomen, under nytestamentlig tid kallad βαπτισμός baptismos, "doppande, tvagning".