Eemhavet

Eemhavet var ett större vattenområde som till en del låg ungefär där södra Östersjön finns nu under den senaste interglacialen eller Eem, MIS (Marina Isotop Stadiet) 5e, ungefär 130.000 till 115.000 år före nutid. Detta hav antas ha omgivit Skandinavien-Finland som en stor ö. Havsnivån var 5 till 7 meter högre globalt än vad den är idag, troligen på grund av en snabb avsmältning av de stora inlandsisarna i slutfasen av Saale-istiden. Även om termen "Eem" bara bör användas för det nordeuropeiska glaciala systemet, använder en del forskare termen i en vidare bemärkelse för att beteckna varje vattenområde på hög nivå av vatten under den senaste interglacialen.

Det tidiga Eemhavet hängde samman med Vita havet med en brett sund, längs det som i dag är Vitahavskanalen.^[1] Karelen var översvämmad och sjöarna Ladoga och Onega var bara svackor i den grunda delen av Eemhavet. I andra änden anslöt havet på bred front till Nordsjön. En stor del av norra Europa låg under grunt vatten. Skandinavien med Finland-Kolahalvön var en ö. Salthalten i Eemhavet var betydligt högre än idag i Östersjön, dock ej jämförbar med den i Atlanten. Forskare sluter sig till detta från en studie av olika typer av mikroorganismer, fossiliserade i sediment som avsatts i Eemhavet, och från inbäddat pollen från Hasselsläktet (Corylus), Avenbokssläktet (Carpinus) och Björksläktet (Betula).