Sankt Efraim syriern | |
Efraim, avbildning i ett kloster i Diyarbakır | |
Diakon, Bekännare, Kyrkofader, Kyrkolärare | |
---|---|
Född | omkring 306 Nisibis |
Död | 9 juni 373 Edessa |
Vördas inom | Hela kristenheten |
Förklarad kyrkolärare | 5 oktober 1920 av Benedictus XV |
Helgondag | 9 juni i Romersk-katolska kyrkan 28 januari i Östortodoxa kyrkan |
Attribut | Lyra, pergamentrulle, tillsammans med Basileios den store |
Skyddshelgon för | Andliga vägledare och andliga ledare |
Efraim syriern (syriska: ܐܦܪܝܡ ܣܘܪܝܝܐ, Mor Afrêm Sûryāyâ; grekiska: Ἐφραίμ ὁ Σῦρος; latin: Ephraem Syrus), född omkring 306 i Nisibis, död 9 juni 373 i Edessa, var en syrisk-ortodox diakon och en framstående syriskspråkig hymnograf och teolog. Han vördas av större delen av kristenheten, men särskilt bland syrisk-kristna, som helgon. I katolska kyrkan har han status som kyrkolärare, såsom doktor av diakoni och poesi. Han är för hela kristenheten betraktad som kyrkofader.
Efraims litterära produktion är mångskiftande, och inbegriper såväl hymner, dikter och predikningar som Bibelkommentarer på prosa. Dessa alster hade praktisk funktion, ämnade att ena kyrkan under svåra tider. Han var så populär att under århundraden efter hans död skrev kristna författare under sina verk med hans namn. Alstren av Efraim är vittnesbörd om den kristna läran innan den västliga traditionen börjat spela en mer framträdande roll.