Ekliptiska koordinater

Ett ekliptiskt koordinatsystem är ett astronomiskt koordinatsystem som använder ekliptikan som basplan. Koordinaterna är vanligtvis sfäriska, men användning av kartesiska koordinater förekommer också^[1]. I huvudsak två typer används:

• Geocentriska ekliptiska koordinater med origo i jordens centrum, vilka används för "rent jordiska" fenomen som beskrivning av precession och nutation, samt som mellanled vid basbyte från heliocentriska ekliptiska koordinater till geocentriska ekvatoriella koordinater. Longituden anges vanligtvis med λ och latituden med β.
• Heliocentriska ekliptiska koordinater med origo i solens centrum, vilka främst används för beräkning av planeternas (och andra kroppar i solsystemet) positioner. Longituden anges vanligtvis med l och latituden med b.

I båda systemen används vårdagjämningspunkten som referensriktning (liksom den gör för ekvatoriella koordinater): För sfäriska koordinater markerar den nollmeridianen (ekliptisk longitud 0°) och för kartesiska definierar vektorn från origo till vårdagjämningspunkten den positiva x-axeln. Eftersom vårdagjämningspunktens läge ändras med tiden måste epok anges vid användande av ekliptiska (och ekvatoriella) koordinater: antingen en fix sådan (som J2000), medelvårdagjämningspunkt för datumet (som tar hänsyn till precessionen) eller sann vårdagjämningspunkt (som även tar hänsyn till nutationen). Både sfäriska och kartesiska ekliptiska koordinatsystem är högersystem. Latituden anges med ett värde mellan +90° ("norr" om basplanet) och -90° ("söder" om basplanet. Longituden anges antingen med värden från -180° (åt "väster" från vådagjämningspunkten) och +180° ("österut" från densamma) eller som riktning åt "öster" från vårdagjämningspunkten från 0° till 360°.