Europeiska folkpartiet

För den politiska gruppen i Europaparlamentet med samma namn, se Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater).

Europeiskt parti Europeiska folkpartiet
Förkortning	EPP
Partiledare	Manfred Weber
Partisekreterare	Thanasis Bakolas
Grundat	8 juli 1976
Huvudkontor	Rue du Commerce 10, 1000 Bryssel, Belgien
Politisk ideologi	Kristdemokrati Liberalkonservatism Pro-europeisk
Politisk position	Politisk höger
Internationellt samarbetsorgan	Internationella demokratiska unionen Kristdemokratiska internationalen
Politisk grupp i Europaparlamentet	EPP-gruppen
Ungdomsförbund	Europeiska folkpartiets ungdomsförbund
Europaparlamentet
Mandat	167 / 705
Europeiska rådet
Mandat	12 / 27
Webbplats
epp.eu

Europeiska folkpartiet (engelska: European People's Party, EPP) är ett pro-europeiskt, kristdemokratiskt och liberalkonservativt europeiskt parti och sedan Europaparlamentsvalet 1999 det största partiet som finns representerat i Europaparlamentet, där dess ledamöter ingår i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Partiet har även företrädare i Europeiska rådet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. Kommissionsordförande Ursula von der Leyen tillhör EPP. Många av EU:s grundare kommer också från partier som sedan kom att ingå i EPP. Förutom EU, har partiet också en majoritet i den parlamentariska församlingen i Europarådet. Partiledare är Manfred Weber sedan den 1 juni 2022.^[1][2][3]

EPP baserar sin politik på ett antal kristdemokratiska värderingar, däribland människans oinskränkta värde, frihet och ansvar, jämlikhet och rättvisa, sanning, solidaritet och subsidiaritet. Partiet ser sig som den drivande kraften för fördjupad europeisk integration. Dess politik grundar sig på idéer och visioner från ledande personer bakom det europeiska samarbetets bildande, såsom Robert Schuman, Alcide De Gasperi och Konrad Adenauer. Partiet har varit drivande bakom den åtstramningspolitik som genomfördes efter finanskrisen 2007–2008 med syfte att få de offentliga finanserna i balans.

Bland partiets medlemspartier återfinns bland annat tyska CDU och CSU, polska Medborgarplattformen, franska Republikanerna, spanska Partido Popular, italienska Frihetens folk, kroatiska HDZ, svenska Moderaterna och Kristdemokraterna samt finländska Samlingspartiet.