Europeiska unionens internationella avtal

Europeiska unionens internationella avtal är internationella avtal som slutits mellan Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare, å ena sidan, och tredjeländer eller andra internationella organisationer, å andra sidan. De internationella avtalen utgör en del av unionsrättens rättskällor och har företräde framför de rättsakter som antagits av unionens institutioner, organ och byråer.^[1]

De internationella avtalen gör det möjligt för unionen att utveckla sina politiska, ekonomiska och sociala förbindelser med omvärlden.^[2] Inom områden där unionen har delad befogenhet med medlemsstaterna, ingår den internationella avtal gemensamt med medlemsstaterna, så kallade ”blandade avtal”.^[3]

Unionens internationella avtal kan delas upp i tre olika kategorier: associeringsavtal, samarbetsavtal och handelsavtal.^[2] Associeringsavtalen är de mest långtgående avtalen och innefattar nära ekonomiskt samarbete. Även samarbetsavtalen syftar till fördjupat ekonomiskt samarbete. Handelsavtal sluts med tredjeland, grupper av tredjeländer eller internationella handelsorganisationer i syfte att underlätta ömsesidig handel.^[2]