Extremaduriska | |
Estremeñu | |
Talas i | Spanien |
---|---|
Region | Extremadura |
Antal talare | 200 000 |
Språkfamilj | Indoeuropeiska
|
Officiell status | |
Officiellt språk i | |
Språkmyndighet | |
Språkkoder | |
ISO 639‐3 | ext |
SIL | ext |
Extremaduriska (estremeñu) är ett utdöende iberoromanskt språk som talas företrädesvis i den spanska regionen Extremadura och provinsen Salamanca.[1]
Extremaduriskan är vanligtvis indelad i tre olika dialekter, nord- eller "hög"- extremaduriska, (artu estremeñu), central- eller "medel"- extremaduriska (meyu estremeñu) och syd- eller "låg"- extremaduriska, (bahu estremeñu).[1] Nordextremaduriskan som vanligtvis anses som det "riktiga" eller ordentliga språket, talas i den nordvästra delen av Extremadura, och sydväst om Salamanca, en provins som tillhör regionen Kastilien-Leon. Central- och sydextremaduriskan talas i Extremadura och i provinserna Huelva och Sevilla, i Andalusien och är åtminstone sedan 1700-talet sedda som spanska dialekter.
I den portugisiska staden Barrancos nära spanska gränsen, talas en extramadurisk dialekt som blandats med portugisiskan och kallas barranquenhu, "barranquianska".[2] Tidigare fanns en variant av nordextremaduriskan som talades i regionen Salamanca, palra d'El Rebollal, som nästan helt dött i dag.