Fallogocentrism är en term som myntades av den franske filosofen Jacques Derrida för att beskriva det manliga (fallos) sättet att tala och berätta om tillvaron och historien.[1] Fallogocentrism är en portmanteau, bildad av orden fallocentrism, det vill säga betoningen av det manliga könsorganet, och logocentrism, det vill säga uppfattningen att språket utgör ett förnuftigt uttryckssätt.[2] Genom lanseringen av fallogocentrismen ville Derrida inom ramen för dekonstruktionen belysa och kritisera hur logocentrismen hade blivit könsbestämd av en maskulinistisk och patriarkal agenda.[3]
Derrida utvecklar sitt resonemang kring fallogocentrism i La pharmacie de Platon (1968; Platons apotek).