Feng shui eller fengshui (风水; 風水; fēngshuǐ [1]) ([fəŋʃwei][2]) (bokstavligt: 'vind och vatten' [3]) är en kinesisk lära om hur den omgivande miljön påstås påverka allt levande. Den visar också hur människan genom ändringar i sin fysiska miljö kan utnyttja denna påstådda kunskap till sin fördel.[3][4][5] Fengshui saknar vetenskaplig grund och anses vara pseudovetenskapligt.[6]
Läran bygger på daoistiska föreställningar om att leva i harmoni med naturen och om hur man bäst utnyttjar den universella livskraften qi.[7][3][8] Även de fem elementen och yin och yang är en del i tillämpningen av fengshui.[9][3] Fengshui kan inte isoleras från Kinas andra tanketraditioner som konfucianismen och buddhismen och företer även likheter med företeelser inom japansk shinto och indisk Vastu shastra.[4]
Fengshui tillämpas huvudsakligen vid utformning av hemmiljö och byggnader, placering av hus, städer och gravar.[7][3][10]
De ursprungliga idéerna kring fengshui har sitt ursprung i källor såsom I Ching och Riternas bok som ingår i de fem klassikerna inom konfucianismen.[11][3][12] Ursprungligen användes fengshui huvudsakligen för att placera gravar.[4] Metoderna för fenhshui och dess praktiska tillämpning utformades till stor del under Södra Songdynastin (1126–1278).[12]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet MDBG
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Nationalencyklopedin
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Sharp1
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet DanielJMeissner
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Kennedy12
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Kjellgren
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Kennedy-Intro
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Morris
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Hagerdal
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ChinaKnowledge
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Eitel