Ferdinand Boberg | |
Född | 11 april 1860[1][2][3] Kristine församling, Falun, Dalarna |
---|---|
Död | 7 maj 1946[1][2][3] (86 år) Kungsholms församling, Stockholm |
Begravd | Norra begravningsplatsen[4][5][6] kartor |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Kungliga Tekniska högskolan, [7] Kungliga Akademien för de fria konsterna, [7] |
Sysselsättning | Arkitekt[1], bildkonstnär[8], fackboksförfattare, grafiker[8] |
Noterbara verk | Katarinastationen, LO-borgen, Thielska galleriet[9], Rosenbad[9], NK[9], Sveriges paviljong på världsutställningen i Saint Louis 1904[9], Centralposthuset[9], Gävle brandstation[9] och Värtagasverket |
Maka | Anna Boberg (g. 1888–)[10] |
Redigera Wikidata |
Gustaf Ferdinand Boberg, född 11 april 1860 i Falun, död 7 maj 1946 i Stockholm, var en arkitekt och formgivare och räknas som en av Sveriges främsta arkitekter. Boberg var även en duktig grafiker och tecknare och efterlämnade över 8 000 arbeten.[11]
Boberg genomgick, efter studier vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Konstakademiens arkitekturskola 1882–84 och erhöll vid avgåendet den kungliga medaljen. Efter en studieresa 1885–86 till Italien och Frankrike började han arbeta som arkitekt i Stockholm. År 1897 blev han ledamot av Konstakademien. Boberg gifte sig 1888 med Anna Scholander, som kom att arbeta som konstnär.[12] Paret Boberg blev flitiga resenärer, och genomförde mer än 100 utlandsresor, de flesta tillsammans.[13]
Hans arkitektur var banbrytande under tiden efter 1890 men redan 1915 var hans arkitektkarriär över och han ägnade sig därefter att resa runt i Sverige med sin fru Anna och tecknade kulturmiljöer som hotade försvinna.