En gaiateori (efter Gaia) är en teori där livet självt antas påverka jordens biosfär för att skapa och upprätthålla goda livsförhållanden. Den första gaiateorin skapades av den engelska atmosfärforskaren James Lovelock 1969,[1] och vidareutvecklades sedan av mikrobiologen Lynn Margulis, 1974.[2] I sin hypotes sa Lovelock att all levande materia på jorden kunde ses som en övergripande enhet. Han kallade detta självreglerande system till Gaia efter titanen med samma namn i den grekiska mytologin.
De flesta gaiateorier har rykte om sig att bara vara en vetenskapligt undermålig och kvasimystisk filosofering om jorden. Lovelocks hypotes möttes till exempel av mycket motstånd från andra vetenskapsmän när han lanserade den. Idag ifrågasätter dock ingen gaiateorierna på ett visst plan, att livet och den fysiska miljön har en omfattande påverkan på varandra.