Our website is made possible by displaying online advertisements to our visitors.
Please consider supporting us by disabling your ad blocker.
Ginnungagap
I nordisk mytologi representerar Ginnungagap (”den magiska avgrunden"[1]) den ursprungliga intighet ur vilket allting senare föddes. Ur Ginnungagap föddes först Muspelhem och därefter Nifelheim "den mörka världen". I den mytologiska beskrivningen låg Nifelhem i norr där frost rådde och de kalla floderna, Elivágar flöt fram. I söder fanns Muspelsheim med gnistrande flammor. När hettan från Muspelhem mötte rimfrosten från Nifelheim i Ginnungagap uppstod urjätten Ymer. Gudarna Oden, Vile och Ve ("Sinne/ursinne", "vilja” och "helighet")[2] skapade världen av Ymers kropp.
Ginnungagap är den avgrund ur vilken världen har sitt ursprung. Adam av Bremen konstaterar att den förmodligen skulle ligga långt bort, i norr. Enligt ett manuskriptfragment, Gripla, från 1400-talet skulle Ginnungagap ligga mellan Vinland och Grönland, d.v.s. vara identiskt med Davis sund,[3] medan Guðbrandur Þorláksson på 1600-talet gissade Baffinön.
- ^ Jan de Vries, Jan. 2000. Altnordisches Etymologisches Wörterbuch. p. 167-168.
- ^ Simek, R. (1997). Dictionary of Northern Mythology. sid. 242, 355, 365 (Boydell& Brewer)
- ^ Översättning (till engelska) av ett manuskriptfragment kallat Gripla. Ur North Ludlow Beamish, The Discovery of America by the Northmen in the Tenth Century, London 1841, s. 115.
Previous Page Next Page
