Glima

Glima (isländska: glíma) är en nordisk form av brottning med anor från vikingatiden som i sin mest kända variant endast har överlevt i obruten tradition på Island. Brottningsformen fanns också i Sverige hos allmogebefolkningen och kallades då bland annat för Lösatagsglima, Byxtag eller Ryggkast, men dog ut i början av 1900-talet. Glima var således en uppvisningssport i Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm.^[1] I dagens isländska glima håller kämparna hela tiden i varandras bälten och försöker kasta den andre till marken medelst lyft, kast och skrevstörtningar. För att möjliggöra grepp såsom i äldre tiders löst sittande kläder bär utövarna nuförtiden ett så kallat glima-bälte med remmar om bägge låren.