Glykosuri

Glykosuri (av klassisk grekiska γλυκύς, "söt", och οὖρον, "urin") är ett medicinskt tillstånd där socker i onormala mängder fälls ut i urinen istället för att reabsorberas av kroppen.

Glykosuri kan bero på hyperglykemi (för högt blodsocker, särskilt vid diabetes) eller störningar i njurfunktionen vid exempelvis alkoholmissbruk. I sällsynta fall beror glykosuri på ett inneboende problem med glukosreabsorption i njurarna (som Fanconis syndrom), vilket ger ett tillstånd som kallas renal glykosuri.^[1] Glykosuri leder till överdriven vattenförlust i urinen med resulterande uttorkning, en process som kallas osmotisk diures.

Alimentär glykosuri är ett tillfälligt tillstånd, när en hög mängd kolhydrater tas upp absorberas den snabbt i vissa fall där en del av magsäcken avlägsnas kirurgiskt, överskottet av glukos uppträder i urinen som producerar glykosuri. Dessutom producerar SGLT2-hämmare ("gliflozins" eller "flozins") glykosuri som deras primära verkningsmekanism, genom att hämma natrium/glukos cotransporter 2 i njurarna och därigenom störa njurglukosreabsorptionen.

För att glykosmängden ska betraktas som glykosuri bör mängden glykos uppgå till omkring 500 mg/dygn för vuxna.^[2] Förr i tiden diagnosticerades diabetes genom att läkaren smakade på urinen och kände att den smakade sött.

Hos en patient med glukosuri bekräftas diabetes genom att mäta faste- eller slumpmässigt plasmaglukos och glykerat hemoglobin (HbA1c).^[3]