Grundlinien der Philosophie des Rechts | |
![]() Titelsidan till 1821 års utgåva. | |
Författare | Georg Wilhelm Friedrich Hegel |
---|---|
Originalspråk | Tyska |
Utgivningsår | 1820 |
![]() |
Hegelianism |
---|
Föregångare |
Aristoteles ⋅ Böhme ⋅ Spinoza ⋅ Rousseau ⋅ Kant ⋅ Goethe ⋅ Fichte ⋅ Hölderlin ⋅ Schelling |
Företrädare |
Feuerbach ⋅ Marx ⋅ Stirner ⋅ Gentile ⋅ McTaggart ⋅ Lukács ⋅ Kojève ⋅ Hyppolite ⋅ Adorno ⋅ Habermas ⋅ Henrich ⋅ Badiou ⋅ Pippin ⋅ Houlgate ⋅ Honneth ⋅ McDowell ⋅ Brandom ⋅ Taylor ⋅ Buck-Morss ⋅ Rödl ⋅ Žižek |
Skolor |
absolut idealism ⋅ brittisk idealism ⋅ tysk idealism ⋅ nyhegelianism |
Verk (urval) |
Relaterat |
vänsterhegelianer ⋅ centrumhegelianer ⋅ högerhegelianer |
Grundlinien der Philosophie des Rechts (”Rättsfilosofins grundlinjer”) är ett rättsfilosofiskt verk av Georg Wilhelm Friedrich Hegel, publicerat år 1820.[1] Det är Hegels mest uttömmande redogörelse för hans juridiska, moraliska, sociala och politiska filosofi. Juridiken är för Hegel hörnstenen i den moderna staten. Därför kritiserade han Karl Ludwig von Hallers Restauration der Staatswissenschaft, i vilken den senare hävdade att lagen var oväsentlig eftersom naturrätten och den starkes rätt var tillräcklig (§ 258). Frånvaron av lag karakteriserade för Hegel despotism, oavsett om den var tyrannisk eller oklokratisk (§278).