Heinrich Himmler | |
Heinrich Himmler, 1938
| |
Tid i befattningen 6 januari 1929–29 april 1945 | |
Ställföreträdare | Reinhard Heydrich (1936–1942) |
---|---|
Företrädare | Erhard Heiden |
Efterträdare | Karl Hanke |
Tid i befattningen 17 juni 1936–29 april 1945 | |
Företrädare | Position etablerad |
Efterträdare | Karl Hanke |
Tid i befattningen 4 juni 1942–30 januari 1943 | |
Företrädare | Reinhard Heydrich |
Efterträdare | Ernst Kaltenbrunner |
Reichskommissar für die Festigung deutschen Volkstums
Rikskommissarie för befästandet av den tyska folkstammen | |
Tid i befattningen 7 oktober 1939–29 april 1945 | |
Företrädare | Position etablerad |
Efterträdare | Position avskaffad |
Reichminister des Innern
Riksinrikesminister | |
Tid i befattningen 24 augusti 1943–29 april 1945 | |
Kansler | Adolf Hitler |
Företrädare | Wilhelm Frick |
Efterträdare | Paul Giesler |
Född | Heinrich Luitpold Himmler 7 oktober 1900 München, Bayern, Kejsardömet Tyskland |
Död | 23 maj 1945 (44 år) Lüneburg, Niedersachsen, Tyskland genom cyanidförgiftning |
Gravplats | I en omarkerad grav i Lüneburgheden, nära Lüneburg, Tyskland 53°10′08″N 9°56′24″Ö / 53.169°N 9.940°Ö |
Nationalitet | Tysk |
Politiskt parti | Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet |
Övrig politisk anknytning |
Nationalsocialistiska frihetspartiet |
Alma mater | Münchens tekniska universitet |
Yrke | Politiker |
Religion | Katolik[1][2][3] Ockultist[1][2][3] |
Residens | Himmler fick ett stort hus i förorten Dahlem, Berlin som en officiell bostad |
Maka | Margarete Siegroth (gift 1928) |
Relationer | Gebhard Himmler (bror) Ernst Himmler (bror) |
Barn | Gudrun Burwitz (dotter) |
Föräldrar | Joseph Himmler (far) Anna Maria (mor) |
Namnteckning | |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Kejsardömet Tyskland Nazityskland |
Försvarsgren | Tyska hären Schutzstaffel |
Tjänstetid | 1917–1918 (inom armén) 1925–1945 (inom SS) |
Grad | Fahnenjunker Reichsführer-SS |
Enhet | 11:e bayerska infanteridivisionen |
Slag/Krig | Första världskriget Andra världskriget |
Utmärkelser | Blodsorden NSDAP:s partitecken i guld Anschlussmedaljen Sudetenlandmedaljen Memellandmedaljen Schutzwallmedaljen Italienska kronorden Ärekorset Sankt Mauritius- och Lazarusorden Heliga skattens orden Kung Zvonimirs kronorden Finlands Vita Ros’ orden Memellandmedaljen |
Heinrich Luitpold Himmler (tyskt uttal: [ˈhaɪnʁɪç ˈluːɪtˌpɔlt ˈhɪmlɐr] ( lyssna)), född 7 oktober 1900 i München i Kejsardömet Tyskland, död 23 maj 1945 i Lüneburg i Tyskland, var en tysk nationalsocialistisk politiker, ursprungligen agronom. Himmler var chef för Schutzstaffel (SS) från 1929 till 1945. Han var riksdagsledamot från 1930, statssekreterare i inrikesministeriet 1936 och inrikesminister 1943–1945.[4][5]
Som medlem i en reservbataljon under första världskriget var Himmler inte med om någon strid. Han studerade agronomi på universitet och gick med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet 1923 och SS 1925. År 1929 utsågs han till Reichsführer-SS av Adolf Hitler.[6] Under de kommande 16 åren utvecklade han SS från en bataljon på bara 290 man till en miljonstark paramilitär och, på Hitlers order, inrättade och kontrollerade de nazistiska koncentrationslägren. Han var känd för sin goda organisationsförmåga och för att kunna välja ut mycket kompetenta underordnade, som Reinhard Heydrich. Från och med 1943 var han både chef för tysk polis samt inrikesminister och övervakade alla interna och externa poliser och säkerhetsstyrkor, inklusive Gestapo. Himmler hade ett livslångt intresse för ockultism. Han tolkade germansk nyhedendom och Völkisch-tron för att främja Nazitysklands raspolitik.
Himmler bildade Einsatzgruppen och gav order om uppförandet av utrotningsläger.[4] Som facilitator och övervakare av koncentrationslägren administrerade Himmler massmordet på ungefär sex miljoner judar, mellan 220 000 och 500 000 romer, miljoner polacker, ett stort antal krigsfångar samt homosexuella och människor med fysiska och mentala funktionsnedsättningar. Det totala antalet civila som dödats av regimen beräknas ligga mellan 11 och 14 miljoner människor. De flesta av dem var polska och sovjetiska medborgare.[7]
Himmler insåg, strax före krigsslutet, att kriget var förlorat och försökte öppna fredssamtal med de allierade utan Hitlers vetskap, genom erbjudandet att överlämna sig själv i utbyte mot åtalseftergift. När Hitler fick höra detta avskedade han Himmler från alla sina tjänster i april 1945 och beordrade hans arrestering. Himmler försökte gömma sig, men arresterades av brittiska soldater kort därefter. Han begick självmord genom att svälja ett cyanidpiller i brittiskt häkte 23 maj 1945.[8]