Ignacy Potocki | |
Född | 28 februari 1750[1][2] Radzyń Podlaski[3] |
---|---|
Död | 30 augusti 1809[1] eller 20 augusti 1809[4][5] Wien[4] |
Begravd | Wilanów Cemetery |
Medborgare i | Storfurstendömet Litauen och Polsk-litauiska samväldet |
Utbildad vid | Collegium Nobilium |
Sysselsättning | Diplomat, författare, politiker |
Befattning | |
Deputerad till den första polska republikens sejm Sejm de 1778 Great Scribe of Lithuania (1773–1783)[6][7] Court Marshal of the Grand Duchy of Lithuania (1783–1791)[8][7] Grand Marshal of the Grand Duchy of Lithuania (1791–)[5] | |
Maka | Elżbieta Lubomirska |
Föräldrar | Eustachy Potocki Marianna Kątska |
Släktingar | Stanisław Kostka Potocki (syskon) |
Utmärkelser | |
Sankt Stanislaus-orden (Polsk-litauiska samväldet) (1774) Vita örnens orden (1778) | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Roman Ignacy Franciszek Potocki, född 28 februari 1750 i Radzyń Podlaski, död 30 augusti 1809 i Wien, var en polsk greve, stormarskalk av Litauen. Han var kusin till Stanisław Szczęsny Potocki och bror till Stanisław Kostka Potocki.
Potocki tillhörde ätten Potockis "primaslinje" och var kusinens politiske motståndare. Han stod redan 1788 i spetsen för det fosterländska reformpartiet. Hans verk var till stor del konstitutionen av den 3 maj 1791. Under befrielsekriget 1794 var han överhuvud för Polens politik, men föll i de segrande ryssarnas våld, fördes till Schlüsselburg och frigavs först 1796. Efter den tiden levde han på sina gods i Galizien, tills Napoleon I:s polska politik väckte hans förhoppningar och åter kallade honom till politisk verksamhet. I spetsen för ombuden från hertigdömet Warszawa begav han sig till Napoleon i Wien, men avled där.