Ija-stam

Flera välkända sjönamn som Vänern är ija‑stammar …

… men Vänern uttalas olika i västra och östra Sverige beroende på ija‑stammarnas komplicerade historia.^[1]

En ija‑stam är en ordstam i germanska språk, särskilt germanska fornspråk. Namnet kommer av de sista ljuden (‑ija‐) i den del av ordet som kallas ”stammen”.

Ett modernt germanskt språk som svenska^[a] har ganska korta ord, och inte så många ändelser. Men svenska har stegvis utvecklats ur ett tidigare språk, som i sin tur utvecklats ur ännu äldre språkstadier. Gemensamt för dessa äldre språk är att de hade längre ord, som ofta bestod av tre komponenter:

rot–stamsuffix–ändelse

Roten och stamsuffixet utgör tillsammans stammen. Om stamsuffixet är ‑ija‑ är ordet en ija‑stam.

Svenska och alla med svenskan besläktade språk kallas den indoeuropeiska språkfamiljen. Den stora indoeuropeiska familjen indelas i grupper av språk. Grupperna inom indoeuropeiska språk har var sitt moderspråk; dessa moderspråk är rekonstruerade förhistoriska språk. I svenskans fall är moderspråket urgermanskan. De keltiska språken har utvecklats ut urkeltiskan, och så vidare.

Dessa moderspråk har i sin tur utvecklats ur ett enda språk, urindoeuropeiskan. Orden i de äldre språken, som urgermanska och urindoeuropeiska, kan indelas i grupper efter stamsuffixen. Det fanns ett tjugotal stamsuffix i svenskans föregångsspråk; både urgermanskan och urindoeuropeiskan anses ha haft en tydlig uppdelning av ord enligt mönstret rot–stamsuffix–ändelse.

Ett av dessa stamsuffix var ‑ija‑. Detta gäller ett sent förhistoriskt stadium, inte de äldre rekonstruerade föregångsspråken. Ett exempel är det förhistoriska ordet *herðijaz, som utvecklats till det svenska ordet herde.

Ordet ”stam” har en dubbel betydelse. *herðija‐ är stammen i ordet *herðijaz, men språkforskare säger också att hela ordet *herðijaz är en ija‑stam. Skriftligt belagda former av detta ord, som fornnordiska hirðir och svenska herde kan också kallas ija‑stammar. Men i fråga om moderna språk som svenska är det oftast inte relevant att ange ordens ursprungliga ordstamstyp, eftersom språken förändrats så mycket. På grund av språkutvecklingen kan man inte längre urskilja stamsuffixet ‑ija‑ i moderna ord som herde. Men orden som ursprungligen hade ett visst stamsuffix har ofta samma struktur i moderna språk. I modern svenska har substantiven bland ija‑stammarna utvecklats till att sluta på ‑e, och de uttalas med grav accent, alltså betoning som i ànden (spöket) till skillnad från ánden (fågeln).

Bland dessa ija‑stamsord med ordslut på ‑e finns egennamn (som Sverre), eller benämningar på personer med en viss verksamhet (som herde). Andra ija‑stammar är kollektivord som böke (flera bokar, bokskogslund). Dessa ord har samma struktur (två stavelser, slutar på ‑e), eftersom de är ija‑stammar.

I vetenskap och undervisning indelar man orden efter ordstam för att systematisera ordförrådet och rekonstruera språkutvecklingen från förhistorisk tid. Orden i en viss ordstamsgrupp böjs på samma sätt, så om man anger att ett substantiv till exempel är en ija‑stam av ett visst genus, behövs oftast inte ytterligare information om ordets böjning. Att ange ordstam är mest relevant när man beskriver fornspråk, ålderdomliga språk, och språkhistoria.

Denna artikel beskriver främst ija‑stammar i nordiska språk. I nordisk språkvetenskaplig litteratur betecknas denna ordgrupp ibland med den alternativa, synonyma benämningen ia‑stammar.

Många medeltida nordiska ija‑stammar har återupplivats i nysvenska efter att orden dog ut i svenskan. De återupplivade orden är ofta namn. Orden har givits en nysvensk form på skiftande sätt. Stundom har de fått former som strider mot den förmodade ljudlagsenliga formen på ‑e med grav accent; till exempel har Sleipner blivit vanligare än det förmodat ljudlagsenliga formen Slepne; den ena formen är en minimal anpassning av det fornnordiska Sleipner till nysvenska, den senare formen är ett försök att rekonstruera hur namnet skulle blivit om det inte dött ut i Sverige.

Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades