Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur, litterär teknik, eller händelse (när något är ironiskt) som innebär att det finns en diskrepans mellan vad som hävdas och vad som egentligen är fallet.[1][2] Denna skillnad består ofta i att motsatsen till vad som hävdas, sker, görs, förväntas, och så vidare, verkligen är fallet, och att detta inte behöver poängteras ut noga.[3] Ironi anspelar på juxtaposition mellan kontrasterande element. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts vara införstådd med detta. Det ironiska kan vara humoristiskt, men behöver inte vara det. Uttrycken ironi och sarkasm används ibland synonymt, men detta är felaktigt i varje fall för personer som önskar att hålla "ordning och reda" i språket. Ett möjligt skäl till detta kan vara att båda uttrycksformerna kan inbegripa intonation.
Stilfigurer |
---|
DIALOG |
Apostrofering |
Descriptio |
Divisio |
Hypofor |
Illeism |
Prosopopoeia |
Ratiocinatio |
Retorisk fråga |
Sermocinatio |
JÄMFÖRELSE |
Allegori |
Antites |
Kenning |
Liknelse |
Metafor |
Metonymi |
Pars pro toto |
Synekdoke |
ORDLEK |
Malapropism |
Oxymoron |
Paronomasi |
Zeugma |
STRUKTUR |
Anastrof |
Isokolon |
Kiasm |
Parallellism |
Trikolon |
TILLÄGG |
Evidentia |
Hopning |
Hyperbol |
Perifras |
Pleonasm |
Polysyndeton |
Stegring |
Tautologi |
UPPREPNING |
Allitteration |
Anadiplos |
Anafor |
Assonans |
Epanalepsis |
Epifor |
Rim |
Symploke |
Synonymi |
UTESLUTNING |
Asyndeton |
Ellips |
Ironi |
Litotes |
Meiosis |
ÖVRIGT |
Antonomasi |
Dysfemism |
Eufemism |
Exclamatio |
Katakres |
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet pdf