James Russell Lowell

James Russell Lowell
Född	22 februari 1819[1][2][3] Cambridge, Massachusetts, USA
Död	12 augusti 1891[1][2][3] (72 år) Cambridge, Massachusetts, USA
Begravd	Mount Auburn Cemetery
Andra namn	Hugh Perceval[4] och Hugh Peters[4]
Medborgare i	USA[5]
Utbildad vid	Harvard Law School Harvard College
Sysselsättning	Poet[6], litteraturkritiker, journalist, pedagog, författare[7], diplomat, essäist, förläggare
Befattning
Ambassadör USA:s ambassadör i Spanien
Arbetsgivare	Harvard University
Politiskt parti
Republikanska partiet
Maka	Maria White Lowell[8] Frances Dunlap[8]
Barn	Blanche Lowell[8] Mabel Lowell Burnett (f. 1847)
Föräldrar	Charles Russell Lowell, Sr.[8] Harriet B. Spence Lowell[8]
Namnteckning
Redigera Wikidata

James Russell Lowell (engelskt uttal: [d͡ʒeɪmz ˈrʌsəl ˈloʊəl]), född 22 februari 1819 i Cambridge i Massachusetts, död 12 augusti 1891 i samma stad, var en amerikansk poet, kritiker, redaktör och diplomat. Lowell ingick i Firesidepoeterna, en grupp författare från New England, där diktarna i denna krets var de första amerikanska poeter som åtnjöt samma popularitet som brittiska författarkollegor. I sin poesi använde Firesidepoeterna gärna konventionella versmått.

Trots sitt rykte som bråkmakare tog Lowell examen vid Harvard College 1838 och fortsatte därefter med juristexamen vid Harvard Law School. Han skrev sin första diktsamling 1841 och gifte sig 1844 med Maria White. Paret fick flera barn av vilka ett överlevde barndomen. Paret engagerade sig mot slaveriet i USA, en ståndpunkt som avspeglade sig i Lowells poesi. Han blev redaktör för en abolitionistisk tidning i Philadelphia. På äldre dagar, återflyttad till hemstaden Cambridge i Massachusetts, var Lowell en av grundarna till tidningen The Pioneer, vilken utkom med tre nummer. Han blev känd 1848 för A Fable for Critics, en längre satirisk dikt om samtida poeter och litteraturkritiker. Samma år gav han ut The Biglow Papers, vilket gjorde honom ytterligare mer känd. Lowell skulle komma att ge ut flera andra diktsamlingar och essäsamlingar under sin litterära karriär. Sedan hustrun Maria White avlidit 1853 reste Lowell till Europa. Åter i USA undervisade Lowell i tjugo år i språk vid Harvard. Han hade gift om sig 1857, samma år som han blev redaktör för The Atlantic Monthly. 1877 utsågs han till ambassadör i Spanien och senare även i England. Sitt sista år tillbringade han i Cambridge, på godset där han föddes. Han avled där den 12 augusti 1891.

Enligt Lowell var poeten viktig både som profet och samhällskritiker. Han använde poesi i reformarbetet, främst i frågan om slaveriets avskaffande. Lowells engagemang mot slaveriet förändrades under åren, liksom hans åsikter om afroamerikaner. Lowell försökte, vilket är särskilt tydligt i The Biglow Papers, efterlikna yankee-dialekten i sina rollfigurers dialoger. Detta inspirerade bland andra författare som Mark Twain och H. L. Mencken.