Johann Gottlieb Friedrich (von) Bohnenberger | |
Porträtt i olja utfört av Heinrich Leibnitz 1844 efter förlaga för Tübingens professorsgalleri. | |
Född | 5 juni 1765 Simmozheim, Hertigdömet Württemberg |
---|---|
Död | 19 april 1831 (65 år) Tübingen, Kungariket Württemberg |
Nationalitet | Tysk (Württembergsk) |
Forskningsområde | Matematik, astronomi, fysik |
Institutioner | Tübingens universitet |
Alma mater | Tübingens universitet |
Johann Gottlieb Friedrich Bohnenberger, efter 1813 von Bohnenberger, född den 5 juni 1765, i Simmozheim, hertigdömet Württemberg, död den 19 april 1831 i Tübingen, kungariket Württemberg, var en tysk matematiker, fysiker och astronom.
Johann Gottlieb Friedrich Bohnenberger var son till prosten och influensmaskinkonstruktören[2] Gottlieb Christoph Bohnenberger, studerade teologi vid Tübinger Stift (ett college knutet till Tübingens universitet) och blev magister 1786. Efter en tid som "pastorsadjunkt" (pfarrvikar) i faderns Altburg (en del av Calw), vände han sig till naturvetenskaperna, influerad både av sin far och sin lärare Christoph Friedrich Pfleiderer. Han lämnade 1793 in en plan för en kartering av Schwaben till fursten Karl Eugen, vilken godkändes, inlemmades i Ignaz Ambros von Ammans (hovkammaråd och kartograf från furstbiskopsdömet Augsburg) sedan 1787 pågående arbete med Augsburg och resulterade kring 1800 i Carte von Schwaben i skala 1:86 400.[3][4] Bohnenberger fick för detta ett stipendium och företog under 1793-1795 resor till observatoriet i Gotha (där han studerade under Franz Xaver von Zach) och till Göttingens universitet. År 1795 skrev han Anleitung zur geographischen Ortsbestimmung[5], i vilken han beskrev hur man på olika sätt bestämmer en orts geografiska läge, speciellt med hjälp av en spegelsextant. Boken kom att användas som lärobok och grundlade hans rykte som astronom. År 1796 blev han adjunkt vid observatoriet i Tübingen (sedan 1752 inrymt i nordöstra tornet av Schloss Hohentübingen[6]); därefter befordrades han 1798 till extraordinarie och 1803 till ordinarie professor i matematik och astronomi. Den 1 maj 1798 gifte han sig med Christina Johanna Philippine Luz (15 oktober 1772 - 22 december 1821)[7], och de fick med tiden två döttrar och två söner (dottern Luise Friederike Philippine gifte sig med Christian Gottlob Gmelin och dottern Gottliebin Friederike Wilhelmine gifte sig med Carl Grüneisen, medan den ene sonen, Philipp Gottlieb Friedrich, blev präst och den andre, Christian Heinrich, läkare). När Bohnenberger blev ordinarie professor fick familjen en bostad på slottet och Bohnenberger arbetsrum i nordosttornet.
År 1811 skrev han Anfangsgründe der höheren Analysis[8] om differential- och integralkalkyl och samma år utgavs hans lärobok i astronomi, Astronomie.[9]
Bohnenberger grundade 1816 tillsammans med Bernhard von Lindenau tidskriften Zeitschrift für Astronomie und verwandte Wissenschaften.[10]
År 1826 kom Bohnenbergers De computandis dimensionibus trigonometricis in superficie terrae sphaerodica institutis, som behandlar sfärisk trigonometri och speciellt "Soldnerska koordinater", ut.[11] Det Soldnerska koordinatsystemet (uppkallat efter Johann Georg von Soldner och använt i delar av Tyskland in på 1900-talet) användes vid den då pågående karteringen av Württemberg, för vilken Bohnenberger var vetenskaplig ledare (se nedan).
Bohnenberger blev 1797 korresponderande ledamot av Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, 1809 av Bayerische Akademie der Wissenschaften[12], 1820 av Académie des Sciences i Paris och 1826 Berlin-Brandenburgsche Akademie der Wissenschaften.[13]
År 1813 tilldelades han Civilförtjänstorden och adlades.
Efter sin död efterträddes han av Johann Gottlieb Nörrenberg på professorsstolen.
En 32 km stor krater nära östra kanten av Mare Nectaris på månen uppkallades 1935 efter Bohnenberger.[14] Gatunamnet Bohnenbergerstraẞe återfinns i sex Baden-Württembergska kommuner[15], bland dem städerna Tübingen, Balingen, Heilbronn och Mannheim[16].