John Ericsson | |
Xylografi från 1876. | |
Född | 31 juli 1803 Långbanshyttan, Sverige |
---|---|
Död | 8 mars 1889 (85 år) New York, New York |
Begravningsplats | Filipstads kyrkogård |
Monument | Lista över monument |
Nationalitet | Svensk |
Yrke/uppdrag | Ingenjör, uppfinnare |
Känd för | En av uppfinnarna till propellern, uppfinnaren av varmluftsmaskinen |
Maka | Amalia Byam (1836–?) |
Föräldrar | Olof Ericsson Sophia Yngström |
Släktingar | Nils Ericson (bror) |
Namnteckning |
John (Johan) Ericsson, född 31 juli 1803 i Långbanshyttan, Värmland, död 8 mars 1889 i New York, begravd i Filipstad, var en svensk uppfinnare.
John Ericsson var son till Olof Ericsson och Sophia Yngström och yngre bror till ingenjören Nils Ericson.
Som innovatör och ingenjör nådde John Ericsson världsomfattande framgångar. Några av hans mest kända uppfinningar var solmaskinen, en ångmaskin som eldades med solstrålar, ångsprutan, som var en hästdragen och ångdriven brandspruta, och varmluftsmaskinen, som var en värmemaskin som använder uppvärmd luft som värmemedium.
Mest känd är han som en av uppfinnarna till den första funktionsdugliga propellern och som konstruktör till pansarbåten USS Monitor, ett amerikanskt krigsfartyg, som hjälpte Nordstaterna att vinna det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Hans lönsammaste uppfinning var varmluftsmaskinen, även kallad eldmaskinen eller caloricmaskinen. Det var en maskin som fungerade enligt samma principer som en ångmaskin, men använde luft som medium istället för vattenånga. Han fick en furstlig begravning.[1]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet tfwsol