Kassiter

Kassiterna var en folkgrupp som levde i Främre Orienten.

Kassiterna kom från Zagros bergskedja i nuvarande Iran, och kan historiskt beläggas i Syrien och norra Babylon omkring 1800 f.Kr. Efter Gammelbabylonska rikets fall omkring 1600 f.Kr. grundade de den kassitiska dynastin som skulle regera i Mesopotamien fram till 1155 f.Kr.^[1] De flesta kassiterna assimilerades snabbt med den babyloniska befolkningen och kulturen.

I bergstrakterna mellan nuvarande Iran och Irak lyckades de dock behålla sin särart. Enligt grekiska och romerska källor underkastade de sig varken Perserriket eller Alexander den store och hans efterträdare.^[1]

Kassiterna bibehöll dyrkandet av de gamla babyloniska gudarna. Den kassitiska kungafamiljen dyrkade dock även sina egna gudar, Shuquama med gemålen Shimalija. Andra gudar, som väderguden Buriash, Harbe, Maruttash och solguden Shuriash är endast kända genom att namnen levat kvar som delar i personnamn.^[1]

I Kassiter-riket användes akkadiska och sumeriska som skriftspråk. Endast en kassitisk-babylonsk ordlista, några personnamn och enstaka ord är kända från det kassitiska språket.^[1]