Stilfigurer |
---|
DIALOG |
Apostrofering |
Descriptio |
Divisio |
Hypofor |
Illeism |
Prosopopoeia |
Ratiocinatio |
Retorisk fråga |
Sermocinatio |
JÄMFÖRELSE |
Allegori |
Antites |
Kenning |
Liknelse |
Metafor |
Metonymi |
Pars pro toto |
Synekdoke |
ORDLEK |
Malapropism |
Oxymoron |
Paronomasi |
Zeugma |
STRUKTUR |
Anastrof |
Isokolon |
Kiasm |
Parallellism |
Trikolon |
TILLÄGG |
Evidentia |
Hopning |
Hyperbol |
Perifras |
Pleonasm |
Polysyndeton |
Stegring |
Tautologi |
UPPREPNING |
Allitteration |
Anadiplos |
Anafor |
Assonans |
Epanalepsis |
Epifor |
Rim |
Symploke |
Synonymi |
UTESLUTNING |
Asyndeton |
Ellips |
Ironi |
Litotes |
Meiosis |
ÖVRIGT |
Antonomasi |
Dysfemism |
Eufemism |
Exclamatio |
Katakres |
Katakres är en (till synes) ologisk sammanblandning av ord, uttryck eller bilder[1] som kan vara både medveten och omedveten. Ordet katakres kommer från grekiskans κατάχρησις (katachresis) som betyder ”missbruk” (jämför latinets abusio). En katakres kan vara humoristiskt menad eller en helt ofrivillig groda.
Inom den klassiska retoriken handlar katakres först och främst om ord där en ”riktig” term saknas, vilket också är orsaken till att den räknas som en trop.[2] I Ad Herennium menar författaren att det ”närbesläktade” ord (som då används) får en utvidgad mening i det att man ”pressar ordets betydelse”.[3] Användning av katakreser anses ibland av retoriker vara ”icke retoriskt”, eftersom de alltid bygger på smärre ”fel”. Den försvarades dock av Quintallianus som kallade katakresen för ”en nödvändig metafor”.[4]