Our website is made possible by displaying online advertisements to our visitors.
Please consider supporting us by disabling your ad blocker.
Knut Eriksson
| Knut | |
|---|---|
| |
| Väggmålning i Dädesjö kyrka av en man med krona och namnet "Canutus" (Knut på latin). Om vilken Knut bilden föreställer finns olika tolkningar; en är att det skulle vara Knut Eriksson[1], en annan att det är den danske helgonkungen Knut den helige.[2] | |
| Regeringstid | 1167–1195/1196 |
| Företrädare | Karl Sverkersson |
| Efterträdare | Sverker den yngre |
| Gemål | Cecilia Johansdotter (namnet är en efterkonstruktion) |
| Barn | Erik Sigrid Ytterligare tre söner |
| Ätt | Erikska ätten |
| Far | Erik den helige |
| Mor | Kristina Björnsdotter |
| Född | 1140-talet |
| Religion | Romersk-katolska kyrkan |
| Död | 1195 eller 1196 Eriksbergs kungsgård i Västergötland |
| Begravd | Varnhems kloster |
| |
| Knuts gravkor i Varnhem | |
| |
| Knut Erikssons sigill | |
Knut Eriksson, född senast på 1140-talet, död 1195 eller 1196, var kung av Sverige från 1167, samt son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark.
Knut Eriksson tog makten genom att först döda Karl Sverkersson (överfallet 1167 på Visingsö). Sen besegrade han och dödade 1172/1173 dennes (enligt vissa källor Karl Sverkerssons) halvbröder Kol och Burislev, som utropat sig till kungar och kontrollerade Östergötland. 1173 erkändes han som kung, och regerade i 23 år. En av hans insatser som fått stor betydelse är hans strävan att få sin far Erik helgonförklarad. Att få honom kanoniserad visade sig dock vara hopplöst, eftersom påven Alexander III var mycket upprörd över att Stefan, ärkebiskopen i Uppsala, hade tvingats fly för sitt liv när Knut Eriksson tagit makten. Knut Erikssons andra insats var att han satte igång myntningen igen, som av någon anledning legat nere i 150 år.
Knut var gift med en svensk kvinna, om vars släkt man endast säkert vet att hon hade en bror som hette Knut. Hon har med grund i antaganden om missuppfattningar i tradering tillskrivits namnet Cecilia.[3] Genom ett påvebrev från 1193, som bevarats i avskrift, vet man att hon under en livshotande sjukdom avlade avhållsamhetslöfte och gick i kloster efter att ha tillfrisknat. Kung Knut ansökte senare hos påven om att hon skulle befrias från löftet.
- ^ Litet lexikon över Sveriges regenter ISBN 91-87064-43-X s. 15
- ^ Andreas Lindblom: Sveriges konsthistoria från forntid till nutid (1944).
- ^ Gillingstam, Hans: Knut Eriksson i Svenskt biografiskt lexikon
Previous Page Next Page
