Konstcykling

Konstcykling, även kallad cykelbalett^[1], är en gren inom cykelsport som går ut på att utföra olika trick eller "figurer" på en för ändamålet specialbyggd cykel, vilka poängbedöms av domare likt konståkning och artistisk gymnastik. Tävlingar hålls i idrottshallar med linoleum- eller parkettgolv av samma typ som används för exempelvis handboll. Man tävlar dels individuellt och dels i par (två personer både på varsin och på samma cykel), även mixade. Dessutom förekommer tävlingar för fyra- och sexmannalag (som samtidigt är inne på banan på varsin cykel). Programmet, maximalt fem minuter långt, sker om utövaren så önskar, men ej nödvändigtvis, till musik. Det får innehålla upp till 30 "figurer" individuellt och högst 25 för par och lag. För par skall minst åtta och högst femton "figurer" utföras på samma cykel - därtill måste också "figurer" på varsin cykel utföras (ett stopp för byte från en till två cyklar, eller omvänt, får göras). Lagtävlingarna består huvudsakligen av att deltagarna cyklar runt synkroniserat i cirklar eller åttor baklänges på bakhjulet och då och då gör piruetter.^[2] Detsamma gäller parcykling under den del då deltagarna kör på varsin cykel, medan då de kör på samma cykel, liksom i de individuella klasserna, utförandet är mer akrobatiskt (även om det då också till större delen handlar om bakhjulscykling).

Planen är rektangulär med måtten 11 gånger 14 meter vid internationella tävlingar.

Cykeln har fastnav (man kan alltså även cykla baklänges), utväxlingen är nära 1:1 (framdrevet får dock inte ha färre kuggar än bakdrevet), fram- och bakhjul måste vara likstora och framgaffeln är nästan vertikal (vilket också ger en kort hjulbas och därmed en liten svängradie) och fritt roterbar. Dessutom är sadel och styre av speciell utformning. Fram- och baknaven får vara förlängda maximalt 50 mm på vardera sidan (vilket gör att man kan stå på dem).

Konstcykling skall ej blandas samman med flatland som är en snarlik tävlingsform på BMX-cyklar.

Sporten utövas framförallt i Centraleuropa (främst i Tyskland som har 10 000 licensierade utövare, men även i Schweiz, Österrike och Tjeckien), men även i Ostasien (speciellt Hongkong).^[3]