Kulturell rasism eller kulturrasism är ett begrepp som används inom olika forskningsfält – såsom samhällsvetenskapliga discipliner, humaniora, beteendevetenskap med flera – för att beteckna fenomen som man ser som uttryck för en specifik typ av rasism och en vidareutveckling av den biologiska rasismen. "Kulturell rasism" används exempelvis av FN och diskrimineringsombudsmannen (DO) samt inom forskarvärlden för att beteckna vissa rasistiska ideologier, idéer, resonemang, argument och föreställningar.[1] Anförandena görs i ideologiska termer av "kulturkrock" och att kulturella skillnader legitimerar exkludering och diskriminering utefter rasföreställningar och rangordning av kultur som högre och lägre stående i relation till varandra.
Historiskt sett har rasbegreppet använts om hela kulturer och folkslag, bland annat genom biologistiskt motiverade tal om exempelvis "den svenska rasen" medan det idag är vanligare med tal om "svenska identiteten" eller "svenskhet", som båda är uttryck för kulturella egenskaper och föreställda distinkta kvaliteter.
Termen har kritiserats bl.a. då den enligt kritiker felaktigt associerar kulturell kritik och kulturell preferens med egentlig rasism, d.v.s. med diskriminering av personer baserat på genetiskt arv eller 'ras'.[2][3] Kulturrasism har även kritiserats för att göra rasism till ett oprecist och urvattnat begrepp.[4]