Kypert

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kypert är en av de tre grundbindningarna (det vill säga tuskaft, kypert och satin) i vävning. Bindningen ger en snett löpande linje över tyget, så kallad kypertlinje, eftersom bindepunkterna förflyttas ett steg åt sidan för varje inslag. Kypertlinjerna kan gå åt höger (högerkypert) eller vänster (vänsterkypert).^[1]

Bindningen kännetecknas av att varptrådarna går antingen över eller under minst två inslagstrådar (väft) samtidigt som själva bindepunkten förskjuts uppåt (s-lutning) eller nedåt (z-lutning) i förhållande till närmaste varptråd till vänster i väven.

Beroende på antalet varptrådar som inslaget går över eller under talar man om 2/1 (2-bindig) kypert eller 3/1 (3-bindig) kypert, där första siffran anger hur många inslag som varptråden går över, och den andra siffran antalet inslag som den går under. En 2/2-kypert kallas fyrskaftbatavia.

Kypert var en vanligt förekommande bindningstyp i textilfynden i Lödöse från 1300-talet, så även i Bockstensmannens klädedräkt. Exempel på tyger vävda i kypert är denim, batavia och gabardin.