Lambdabaryon | |
Grundläggande egenskaper | |
---|---|
Symbol | Λ0, Λ+c, Λ0b |
Alternativnamn | Λ-baryon |
Klassifikation | Fermion → Hadron → Baryon |
Sammansättning | Λ0: uds Λ0b: udb |
Fysikaliska egenskaper[1] | |
Laddning | Neutral |
Massa | Λ0: 1115,683(±0,006) MeV/c2 Λ+c: 2286,46(±0,14) MeV/c2 Λ0b: 5619,51(±0,23) MeV/c2 |
Medellivslängd | Λ0: 2,632(±0,020) × 10−10 s Λ+c: 2,00(±0,06) × 10−13 s Λ0b: 1,466(±0,010) × 10−12 s |
Spinn | 1/2 |
Isospinn | 0 |
Paritet | +1 |
Lambdabaryon (även Λ-baryon) är en typ av baryon som består av tre olika kvarkar: en uppkvark (u), en nerkvark (d) och ytterligare en kvark som endera kan vara en särkvark (s), charmkvark (c), bottenkvark (b) eller toppkvark (t). Lambdabayronerna har endera +1 elementarladdning eller är neutrala.
Beteckningar för de fyra lambda baryonerna, baserat på de ingående kvarkarna, är uds = Λ0, udc = Λ+c, udb = Λ0b och udt = Λ+t.
Lambdabaryonen Λ0 upptäcktes i oktober 1950 av V.D. Hopper och S. Biswas vid University of Melbourne, som en neutral partikel med en proton som nedbrytningsprodukt.[2]
Lambdabaryonen med en toppkvark, Λ+t, förväntas inte kunna observeras eftersom standardmodellen förutspår toppkvarkars medellivslängd till ungefär 5×10−25 s, vilket är ungefär en tjugondel av tidsskalan för den starka växelverkan som bidrar till att bilda baryoner (och övriga hadroner).