.50 M2 Browning | |
---|---|
(12,7 mm) .50 M2HB | |
Typ | Tung kulspruta |
Ursprungsplats | USA |
Tjänstehistoria | |
I tjänst | 1933 – |
Använts av | Se användare |
Krig | Se krig |
Produktionshistoria | |
Konstruerad | 1918[1] |
Producerad | 1921 – |
Tillverkare | Se tillverkare |
Antal tillverkade | 3 000 000[2] |
Specifikationer | |
Vikt | ca 38 kg (vapen med pipa), 96 kg (totalvikt) |
Längd | 1 650 mm |
Kaliber | 12,7 × 99 mm NATO |
Mekanism | Kort piprekyl |
Eldhastighet | 450 – 635 skott/min (M2HB)[3][4] 750 – 850 skott/min (AN-M2) 1 200 skott/min (AN-M3) |
Utgångshastighet | 800 – 900 m/s |
Effektiv räckvidd | Rörligt mål 600 m Fast/stillastående mål 800 m Ytmål 1 000 m |
.50 M2 Browning är en amerikansk luftkyld tung kulspruta i kaliber 12,7 mm (0,50 tum) som fungerar enligt principen kort piprekyl. Vapnet använder i urval patronen 12,7 × 99 mm NATO (.50 BMG i USA), till vilken det finns flera av olika typer av projektiler. Eld kan avges både patronvis eller automatiskt.
Vapnet konstruerades av John Moses Browning i slutet av 1910-talet och är i grunden en förstoring av hans tidigare kulspruta Browning M1919. Vapnets ursprungliga användning var som beväpning i stridsflygplan och typen har kommit att monterats i hundratals olika amerikanska stridsflygplansmodeller.
Förutom inhemsk produktion har M2 Browning licenstillverkats av flera olika fabrikanter världen runt, till exempel Fabrique Nationale i Belgien och Bofors i Sverige.