En maser är en anordning som producerar koherent elektromagnetisk strålning som förstärks genom stimulerad emission. Benämningen är en akronym av engelska microwave amplification by stimulated emission of radiation, mikrovågsförstärkning genom stimulerad emission av strålning.
Funktionen grundar sig på att man, med hjälp av ett inhomogent elektriskt fält, i en molekylstråle väljer ut molekyler i ett metastabilt energitillstånd och låter dem passera genom en mikrovågsresonator. Där stimuleras de till att återgå till sitt normala energitillstånd under utsändning av mikrovågor genom påverkan av vågor med samma frekvens. Detta leder till kraftig förstärkning och till vågor vilkas fas och frekvens exakt överensstämmer med den stimulerade strålningens. Maserverkan kan också nås på andra sätt, bland annat genom användning av vissa kristaller.[1] Masers används som tidmätare i atomklockor och som extremt lågbrusmikrovågsförstärkare i radioteleskop och markstationer för kommunikation med rymdfarkoster.
Moderna masrar kan konstrueras för att generera elektromagnetiska vågor vid mikrovågsfrekvenser och radio- och infraröda frekvenser. Av denna anledning föreslog Townes att ersätta "mikrovågsugn" med "molekylär" som det första ordet i akronymen "maser".[2]
Lasern fungerar enligt samma princip som masern, men producerar högrefrekvent koherent strålning vid synliga våglängder. Masern var föregångaren till lasern, inspirerande teoretiskt arbete av Townes och Arthur Leonard Schawlow som ledde till uppfinningen av lasern 1960 av Theodore Maiman. När den koherenta optiska oscillatorn först föreställdes 1957, kallades den ursprungligen "optisk maser". Detta ändrades slutligen till laser, för "ljusförstärkning genom stimulerad strålningsemission". Gordon Gould har tillskrivits att ha skapat denna akronym 1957.