Europeisk unionsrätt | |||||||||||||
Massflyktsdirektivet | |||||||||||||
Direktiv om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta | |||||||||||||
Aktnummer | Direktiv 2001/55/EG | ||||||||||||
Celexnummer | 32001L0055 | ||||||||||||
Offentliggjort i | EGT L 212, 7.8.2001 | ||||||||||||
Rättslig form | Direktiv | ||||||||||||
Rättsligt bindande | Ja | ||||||||||||
Direkt tillämpligt | Nej, transponering krävs | ||||||||||||
Tillämpas av | Europeiska unionen, utom Danmark | ||||||||||||
Utfärdat av | Europeiska unionens råd | ||||||||||||
Rättslig grund | Art. 63.2 FEG[1] | ||||||||||||
Relaterad lagstiftning Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning
|
Massflyktsdirektivet, eller direktiv 2001/55/EG, även känt som direktivet om tillfälligt skydd, är ett europeiskt direktiv som reglerar miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer till en eller flera medlemsstater inom Europeiska unionen. Direktivet utgör en viktig del av den gemensamma asylpolitiken. Det utfärdades av Europeiska unionens råd den 20 juli 2001, trädde i kraft den 7 augusti 2001 och skulle vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar senast den 31 december 2002.
Massflyktsdirektivet fastställer en rad bestämmelser gällande beviljandet av tillfälligt skydd som en alternativ skyddsform till asyl, däribland utfärdandet av uppehållstillstånd och varaktigheten för och innebörden av det tillfälliga skyddet. Direktivet syftar till att tillämpas när den ordinarie asyllagstiftningen inte räcker till för att hantera ett stort inflöde av asylsökande. Bestämmelserna tillämpades för första gången i samband med ukrainska flyktingkrisen 2022. Direktivet påverkar inte möjligheten för personer att söka asyl och hindrar inte medlemsstaterna från att ha mer förmånliga nationella bestämmelser.[2]
Massflyktsdirektivet är bindande för alla unionens medlemsstater, utom Danmark, som åtnjuter en undantagsklausul på området med frihet, säkerhet och rättvisa.[3]