En meromiktisk vattensamling (exempelvis sjö eller havsvik) har lager av vatten som inte blandar sig med varandra. Motsatsen kallas holomiktisk och innebär att vattensamlingen vid någon tid på året har samma temperatur och densitet vilket möjliggör omblandning av hela vattenmassan. De flesta sjöar är holomiktiska och meromiktiska sjöar är sällsynta. Holomiktiska sjöar kan delas in monomiktiska (omblandning sker en gång per år), dimiktiska (omblandning sker två gånger per år) samt polymiktiska (omblandning sker flera gånger per år). I meromiktiska sjöar hålls de olika vattenlagren oblandade i flera år, årtionden eller till och med århundraden. De nämnda termerna används för att beskriva sjöns omsättningskarakteristik.
Termen "meromiktisk" myntades av österrikaren Ingo Findenegg i den tyskspråkiga artikeln Limnologische Untersuchungen im Kärntner Seengebiete. Ein Beitrag zur Kenntnis des Stoffhaushaltes in Alpenseen. Internationale Revue der Gesamte Hydrobiologie 32, sid 369-423 från 1935.[1] Termen är härledd från grekiska och betyder "delvis blandad".
I en meromiktisk sjö får de djupare lagren mycket lite syre från atmosfären vilket leder till syrebrist i vattnet. Ytskiktet i en meromiktisk sjö kan ha en syrehalt på 10 mg syre per liter vatten eller mer under sommaren, medan de djupare skikten har en syrehalt på mindre än 1 mg/l.[2] Mycket få organismer kan leva i en så syrefattig miljö.
Lagren i en meromiktisk sjö kan uppstå av flera orsaker:
Ibland kan höga halter av koldioxid och andra lösta gaser byggas upp i de relativt sett orörda lägre skikten i en meromiktisk sjö. När en störning leder till att skikten blandas, kan det leda till en så kallad limnisk eruption. Det kan exempelvis ske vid en jordbävning. En känd sådan händelse skedde vid Nyossjön i Kamerun den 21 augusti 1986 och ledde till nära 1 800 människors död.[3]