Muhammed ibn Abdullah | |
Muhammed (till höger) får sin första uppenbarelse från ängeln Gabriel. Miniatyr på pergament från Jami' al-Tawarikh av Rashid al-Din, författad i Tabriz, Persien, 1307. Handskriften finns idag på Edinburghs universitet. | |
Född | Omkring 570 Mecka |
---|---|
Död | 8 juni 632 Medina |
Språk | Arabiska |
Yrke/uppdrag | Religiös, politisk och militär ledare som enade Arabiska halvöns stammar. Islams centralgestalt och enligt muslimsk tro var han den siste profeten. |
Maka | Khadidja bint Khuwailid, 595–619 Sawda bint Zamaa, 619 Aisha bint abu Bakr, 619 Hafsa bint Umar ibn al-Khattab, 625 Zainab bint Khuzaima, 626 Hind bint abu Umayya, 626 Zaynab bint Djahsh, 626 Djuwayriya bint al-Harith, 626 Safiya bint Huayy, 627 Ramla bint abu Sufyan, 628 Maimuna bint al-Harith, 629 |
Partner | Rayhana bint Zayd, 627 Maria al-Qibtiyya, 628 |
Barn | Fatima az-Zahra |
Föräldrar | Abdullah bin Abdul Muttalib Aminah bint Wahb |
Muhammed (arabiska: محمد, Muḥammad, "den prisade"), född omkring 570 i Mecka som Muḥammad ibn ‘Abdullâh, محمد بن عبد الله بن عبد المطلب, död 8 juni 632 i Medina i nuvarande Saudiarabien, var en religiös, politisk och militär ledare som enade Arabiska halvöns stammar. Han grundade religionen islam, enligt modern historieforskning.[1] Enligt muslimsk tro var han den absolut sista profeten och den profet som kom efter profeten Jesus.