Orakelbensskrift (甲骨文; jiǎgǔwén) (’skrift på sköldar och ben’) är en forntida stil av det kinesiska skriftspråket och en del i ursprunget till kinesisk kalligrafi.
Stilen har fått sitt namn av att texten är skriven på så kallade orakelben (甲骨; jiǎgǔ). Orakelben användes i det antika Kina för att göra spådomar som utlästes ur sprickformationerna efter att orakelbenen spräckts av upphettning. Orakelbensskriften användes huvudsakligen från omkring 1250 f.Kr. till 1046 f.Kr. under Shangdynastin.[1] Skriften levde även till viss del kvar under efterföljande Zhoudynastin fram till att den försvann på 700-talet f.Kr.[2] i takt med att spåmetoderna från I Ching började användas.[1] Orakelbensskriften representerar det äldsta kända kinesiska skriftspråket, även om det finns äldre fynd av fristående skrivtecken.[3][4] Orakelben har haft en mycket stor betydelse för arkeologer och historiker och är den äldsta skriftliga dokumentationen om den kinesiska historien.[1]
Orakelbensskriften tillhör tillsammans med forntida Egyptens hieroglyfer, Babyloniens kilskrift och mayaskriften världens mest kända forna skrivsystem, men det är bara orakelbensskriften som överlevt och utvecklats till nutida användande.[5] 2017 listades Orakelbensskriften av Unesco som världsminne.[6]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet AncientHistoryEncyclopedia
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet PonteRyuurui
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet JeffreyHays
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ChinaKnowledgeOracleBone
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CASS171229
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet UnescoOracleBone