Safavidorden | |
Safaviyya-stjärnan som representerar shiitiska imamiterna. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Nēzāmē Safaviyya |
Datum | 1252– |
Land | Iran |
Lojalitet | Ayatollan |
Typ | Shiitisk militärorder |
Roll | Beskydda shia muslimer, sprida den shiitiska läran och återskapa Imam Alis Wilayah (kalifat). |
Föregångare | Ruhollah Khomeini |
Storlek | Oklart |
Högkvarter | Mashhad, Iran |
Förläggningsort | Qom, Iran |
Beskyddare | Al-Mahdi |
Valspråk | وَأَعِدُّوا لَهُمْ مَا اسْتَطَعْتُمْ مِنْ قُوَّةٍ [Quran 8:60] "Förbered mot dem vad du än kan av makt.” |
Maskot | Shiitiska stjärnan |
Kända slag och krig | Safavid perioden |
Befälhavare | |
Stormästare | Ali Khamenei (idag) |
Stormästare | Safi-ad-din Ardabili (grundaren och den första, 1252–1334) Shaykh Haydar (den andra, 1460–1488) kung Ismail I (den tredje, 1501–1524) |
Safavidorden, även kallad Safaviyya (kurdiska: صفویه, Nēzāmē Safawiyya; persiska: صفویه, Nēzāmē Safaviyya), är en religiös ordenssällskap (tariqa) (shiitisk ordning) grundad av den kurdiska mystikern Safi-ad-din Ardabili (1252–1334).[1][2] Det hade en framträdande plats i samhället och politiken i nordvästra Persien under 1300- och 1400-talen, men idag är det mest känt för att ha gett upphov till den safavidiska dynastin som konverterade hela Persien till shiaislam. Ordenssällskapets adoptioner av shiitiska begrepp som föreställningen om imamiten av barnen och barnbarnen till Safi-ad-din Ardabili resulterade i att ordningen slutligen blev associerad med imamiterna. Safaviderna ville reformera Islam och sprida en sträng, religiös livsstil över hela samhället. De betonade vikten av individens såväl som islams moraliska renhet för tillbedjan och gudstjänst, därav namnet. De predikade fromhetsideal innefattande sedlighet och förakt för yttre prakt och nöjen.[1][2][3]
Efter Safī al-Dins död övergick ledarskapet för orden till hans son, Sadr al-Dīn Mūsā, och gick sedan vidare från far till son.[2] Vid mitten av 1400-talet ändrade Safaviyya karaktär och blev militant under Shaykh Junayd och Shaykh Haydar, och startade jihad mot de kristna i Georgien.[1][2]