Our website is made possible by displaying online advertisements to our visitors.
Please consider supporting us by disabling your ad blocker.
Schistocephalus solidus
| Schistocephalus solidus | |
 Livscykel för Schistocephalus solidus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Plattmaskar Platyhelminthes |
| Klass | Bandmaskar Cestoda (Eucestoda) |
| Ordning | Pseudophyllidea |
| Familj | Schistocephalidae |
| Underfamilj | Schistocephalinae |
| Släkte | Schistocephalus |
| Vetenskapligt namn | |
|
Schistocephalus solidus Müller, 1776 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Schistocephalus solidus är en parasitisk bandmask som infekterar tre olika grupper av värddjur under sin livscykel. Slutvärd är fiskätande fåglar, huvudsakligen vadarfåglar (Charadriiformes). Mellanvärden storspigg (Gasterosteus aculeatus) infekteras när den äter infekterade hoppkräftor (Copepoda). Parasiten har en världsomspännande utbredning och återfinns i Sverige främst i Östersjön.
Reproduktion sker i det sista värddjuret. S.solidus är hermafrodit då varje segment i bakre delen av kroppen är utrustad med både hanliga och honliga könsorgan.
Fenomenet när parasiter påverkar ett värddjur för att öka chansen till överföring till nästa genom kallas "Parasite Induced Trophic Transmission". Den första mellanvärden, hoppkräftan, har i försök visat sig bli mindre rädd för doften av fisk efter att S. solidus utvecklats till det för fiskar virulenta stadiet. Spigg påverkas på flera sätt till att bli ett lättare byte för fåglar. De växande larverna förbrukar både energi och syre vilka båda tas genom värddjuret. Vid syrebrist söker sig fiskar till vattenytan där syrekoncentrationen är högre men där är även risken för predation väldigt stor. Infekterade spiggar har i försök även visat sig bli mindre skrämda av fågelattacker[1]. De första två stadierna av S. solidus påverkar utöver detta värddjuren negativt på olika sätt. Infekterade spiggar byter till mindre bytesdjur och blir tvingade att äta mindre men oftare på grund av att matsmältningsorganen blir ihopträngda av stora parasiter[2].
Förutom fåglar har S. solidus även påträffats i gnagare, säl, fjällräv och utter[3].
- ^ Barber, I (Barber, I); Walker, P (Walker, P); Svensson, PA (Svensson, PA) (2004). ”Behavioural responses to simulated avian predation in female three spined sticklebacks: The effect of experimental schistocephalus solidus infections”. BEHAVIOUR 141: sid. 1425-1440. doi:. Läst 23 mars 2012.
- ^ Wright, HA (Wright, HA); Wootton, RJ (Wootton, RJ); Barber, I (Barber, I) (2006). ”The effect of Schistocephalus solidus infection on meal size of three-spined stickleback”. JOURNAL OF FISH BIOLOGY 68 (3): sid. 801-809. doi:. Läst 23 mars 2012.
- ^ Bäcklin, Britt-Marie. ”2005 års säljakt Undersökningar av insamlat material”. Enheten för miljögiftsforskning. Arkiverad från originalet den 7 december 2008. https://web.archive.org/web/20081207072535/http://www.nrm.se/download/18.6e158479110cb414d54800089/S%C3%A4ljaktrapport+2005.pdf. Läst 23 mars 2012.
Previous Page Next Page
