Skenbar magnitud

Skenbar magnitud, eller apparent magnitude, är en logaritmisk måttenhet för en himlakropps ljusstyrka som den uppfattas från jorden.^[1] Ju lägre värdet är desto ljusstarkare är objektet. Den svagaste stjärna som kan ses med blotta ögat vid god sikt har ungefär magnitud +6,5. Vårt ljusstarkaste objekt solen har en skenbar magnitud på -26,7 medan dess absoluta magnitud bara är +4,83.

Skenbar magnitud infördes som mätbart begrepp år 1856, och då definierades Polstjärnan som referens och sattes till +2. Man satte en faktor på ⁵√100 (cirka 2,512) i ljusstyrka mellan varje steg.^[1] Sedan upptäckte man att Polstjärnan är svagt variabel och då valde man att ha Vega som referens som sattes till exakt noll. Senare har en direkt mätning av ljusstyrkan ersatt Vega som referens.