Slaget om Storbritannien | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av andra världskriget | |||||||
Luftbevakning med kikare från ett hustak i London. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Storbritannien[n 9] Kanada[n 10] |
Tyskland Italien | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Hugh Dowding Keith Park Trafford Leigh-Mallory C. J. Quintin Brand Richard Saul |
Hermann Göring Albert Kesselring Hugo Sperrle Hans-Jürgen Stumpff Francesco Pricolo | ||||||
Styrka | |||||||
1 963 funktionsdugliga flygplan[n 11] | 2 550 funktionsdugliga flygplan[n 12][n 13] | ||||||
Förluster | |||||||
544 flygbesättningar döda[3][17][18] 422 flygbesättningar skadade[19] 1 547 flygplan förstörda[n 14] |
2 698 flygbesättningar döda[20] 967 tillfångatagna 638 saknade kroppar identifierade av brittiska myndigheter[21] 1 887 flygplan förstörda[n 15] |
|
Slaget om Storbritannien (engelska: Battle of Britain, tyska: Luftschlacht um England eller Luftschlacht um Großbritannien) var ett försök av Tysklands flygvapen (Luftwaffe) att under andra världskriget skaffa sig kontroll över brittiskt luftrum och krossa brittiska flygvapnet (RAF). Andrahandsmålet var att förstöra fabriker för flygplanstillverkning och tvinga Storbritannien till neutralitet eller kapitulation. Operationerna startade som en förberedelse för en planerad invasion av landet, kallad Operation Seelöwe.
Den period som i Storbritannien kallas the Blitz inleddes den 7 september 1940 genom ett anfall mot London och varade till maj 1941 då Luftwaffe drog bort sina bombplansenheter för att förbereda anfallet mot Sovjetunionen.[22][23]
Referensfel: <ref>
-taggar finns för en grupp vid namn "n", men ingen motsvarande <references group="n"/>
-tagg hittades