Slaget vid Großbeeren | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Sjätte koalitionskriget | |||||||
![]() Regn har gjort användning av handeldvapen omöjligt, Sachsiska infanteriet (vänster) använder muskötkolvar och bajonetter för att försvara kyrkogården vid Großbeeren mot ett preussiskt angrepp. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
![]() ![]() |
![]() ![]() ![]() | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
![]() ![]() |
![]() ![]() | ||||||
Styrka | |||||||
70 000 man | 80 000 man | ||||||
Förluster | |||||||
3 000 döda och sårade 1 500 tillfångatagna 13 artilleripjäser förlorade |
1 000 döda och sårade |
|
Slaget vid Grossbeeren (tyska: die Schlacht von Großbeeren) var ett fältslag som ägde rum den 23 augusti 1813 under sjätte koalitionskriget. Slaget stod vid byn Grossbeeren strax söder om Berlin, mellan en fransk-sachsisk armé på 70 000 man, ledd av Nicolas Charles Oudinot, och 80 000 allierade soldater under den svenske kronprinsen Karl Johan. Striderna slutade med en allmän fransk reträtt, vilket tillfälligt hejdade Napoleons offensiv mot Berlin. Slaget blev dock ingen avgörande framgång för koalitionen då den franska armén kom undan intakt.[1]