Slaget vid Wallhof | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Andra polska kriget | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
![]() |
![]() | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
![]() |
![]() | ||||||
Styrka | |||||||
mellan 3 100-4 900 man[1] 1 000 svensk/finska musketerare 2 100 ryttare 6 kanoner |
mellan 4 200[1]-7 000[2] man infanteri och kavalleri 5 kanoner | ||||||
Förluster | |||||||
Små, enligt Gustav II Adolf själv inte en enda man förlorad[2]: ryttmästare B. Rehbinder † |
mellan 1 200[1]-1 500 döda 150 tillfångatagna 3 kanoner fem fanor plus hela den polska trossen |
|
Slaget vid Wallhof var ett slag vid byn Valle (Tyska: Wallhof) i Semgallen (nuvarande Lettland) under andra polska kriget. Det ägde rum den 7 januari 1626 och slutade med svensk seger.
Gustav II Adolf vann med underlägsna krafter över en omkring 7 000 man stark polsk-litausk här under furst Stanislaw Sapieha. Omkring en femtedel av den polska-litauska styrkan förlorades. Inte en enda av Gustav II Adolfs knektar dog under slaget (enligt kungens uppgift). Detta var första gången Gustav Adolf deltog som befälhavare i ett fältslag, det blev alltså hans elddop.