Socialdarwinism är en gammal och idag diskrediterad samhällsteori och tankestörmning som utvecklades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den bygger på en missuppfattning av Charles Darwins teorier om evolution och "den starkastes överlevnad". Istället för att bara låta det handla om djurens och naturens anpassning till nya omständigheter började vissa använda idéerna för att förklara att "starka" grupper, som ofta syftade på rika och vita människor, hade rätt att dominera över "svaga" grupper, som till exempel fattiga eller personer med annan hudfärg.[1][2][3]
Tankarna inom socialdarwinismen påverkade och förstärktes av samtida idéer om ras, sociala skillnader och hur samhället skulle organiseras. Den användes för att rättfärdiga rasism, kolonialism och ekonomiska system (laissez-faire-kapitalism) där fattiga inte fick hjälp. Många av de som stödde dessa idéer hävdade att det var "naturligt" att vissa människor hade det bättre än andra, och att samhället inte skulle hjälpa de som hade det svårt. De menade att samhället skulle bli starkare om de "svaga" slogs ut. Dessa idéer låg också till grund för förtryckande lagar och grymma handlingar mot människor, till exempel program för rashygien, där vissa människor ansågs mer "värdefulla" än de andra som helst inte skulle få skaffa barn eller ens få leva vidare.[4][5][6]
Även om Darwin själv aldrig tyckte att hans teorier skulle användas på det här sättet, blev socialdarwinismen populär i början av 1900-talet. Den användes av grupper som nazisterna för att motivera deras förtryck och folkmord, till exempel under Förintelsen. På grund av detta och att teorin byggde på pseudovetenskap (falsk vetenskap), förkastades den helt under 1900-talets andra hälft.[2][7]