Socken

Socken (uttal på standardsvenska [ˈsʊ̌kːɛn] eller [ˈsɔ̌kːɛn], kognater på danska sogn, bokmål sogn eller sokn, nynorska sokn), är ett ålderdomligt namn på en landsortsförsamling i folkkyrkor.^[1] I Norden betecknade ordet sedan senmedeltiden ett område utanför städer, med flera intilliggande byar och tätorter, som tillsammans delar på kyrka med tillhörande prästgård och kyrkogård, och som i senare tider styrdes av sockenstämman. Socknen var en föregångare till dagens församlingar och kommuner.^[2] Tillsammans med stadsförsamlingarna bildade landsortens socknar ett heltäckande nät av territorialförsamlingar. Upprättandet av territorialförsamlingar markerade slutsteget i ett områdes kristnande. Systemet med territorialförsamlingar kännetecknar Europa, och bildar på lokal nivå grunden för all senare lokal kyrklig och politisk indelning.^[3]

Socknen eller församlingen motsvarar den kanoniska rättens parochia, den kristna kyrkans grundläggande organisatoriska enhet: en gudstjänstgemenskap som samlas i en med präst försedd kyrka.^[4] På 1500-talet infördes även ett sockenbegrepp i Sverige och Finland som enhet för fastighetsredovisningen (jordebokssocken, senare jordregistersocken). Kyrksocknen och jordebokssocknen var i princip detsamma, men eftersom de hade olika funktion kom de ibland att uppvisa olikheter, men de harmoniserades i Sverige från 1882 fram till 1950-talet. Jordregistersocknen fortsatte att användas fram till dess att fastighetsdatareformen genomförts åren 1976–1995.