Stadsprivilegier i Sverige

Stadsprivilegier (även stadsrättigheter) var i Sverige (med Finland) de privilegiebrev som kronan utfärdade, och som utgjorde förutsättningen för att en stad skulle ha juridisk rätt att bedriva sin verksamhet. Ett sådant privilegiebrev åtföljdes ofta av en landdonation, stadsjord. Fram till 1734 gällde stadslag i städer.

Stadsprivilegierna var nödvändiga för att ett samhälle (en tätort) officiellt skulle kunna erkännas som stad och vara platsen för handel och andra näringar än jord- och bergsbruk. Att tilldela sådana privilegier har i Sverige varit en exklusiv rätt för Konungen (eller regeringen). Per Brahe den yngre och Magnus Gabriel De la Gardie tillerkändes dock under sina levnader särskild befogenhet att inom sina grevskap anlägga städer. Skillnaderna mellan städer, köpingskommuner, municipalköpingar, och municipalsamhällen blev dock med tiden allt mindre. Och 1971 avskaffades begreppen stad och stadsprivilegier i samband med en landsomfattande kommunreform. Sedan dess finns i juridisk mening inte längre några städer i Sverige.