Our website is made possible by displaying online advertisements to our visitors.
Please consider supporting us by disabling your ad blocker.

Responsive image


Stockmann (Helsingfors centrum)

Stockmanns varuhus i Helsingfors centrum
Byggnad
Varuhuset fotograferat från Mannerheimvägen år 2013.
Varuhuset fotograferat från Mannerheimvägen år 2013.
Land Finland Finland
Landskap Nyland
Stad Helsingfors
Läge 60°10′07″N 24°56′30″Ö / 60.16864°N 24.94154°Ö / 60.16864; 24.94154
Skapare Sigurd Frosterus
Material bränt tegel
Grundad 1930 (95 år sedan)
Ägare Stockmann Abp
Öppet för allmänheten delvis
Nås enklast via Alexandersgatan 52, Gloet

Stockmann är en kulturhistoriskt viktig affärsbyggnad och ett varuhus i Helsingfors centrum. Byggnaden ligger i stadsdelen Gloet i kvarteret som avgränsas av Mannerheimvägen, Alexandersgatan, Centralgatan och Norra Esplanaden. Varuhuset är Nordens största och det femte största i Europa.[1] Samtidigt är byggnaden också Stockmannkoncernens värdefullaste, mest produktiva och synligaste enhet.[2]

Den skyddade byggnaden är byggd enligt ritningar av Sigurd Frosterus, som kom på andra plats i en arkitekttävling 1916 och byggnadsstilen representerar i huvudsak 1920-talsklassicism. Byggandet började 1921 med basarbyggnaden och det egentliga varuhuset färdigställdes med fyra våningar i mitten av 1920-talet. År 1930 blev slutligen alla åtta våningar klara.[3]

Stockmanns varuhus har förnyats, höjts och förstorats i olika etapper, bland annat med Bokhuset 1969 och Wulffska hörnet 1989. Den nyaste ombyggnaden skedde 2010 då de översta våningarna byggdes till och källarvåningarna byggdes om. Varuhuset har 12 våningar, varav tre ligger under marknivån. Utöver dessa finns det en förbindelse till en underjordisk parkeringsanläggning i tre våningar.[4]

  1. ^ ”Helsingin Stockmann laajentaa” (på finska). Turun Sanomat. 28 mars 2006. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131029194626/http://www.ts.fi/uutiset/talous/1074110397/Helsingin+Stockmann+laajentaa. Läst 13 augusti 2013. 
  2. ^ Kuisma 2012: s. 48.
  3. ^ Ilonen 2009: s. 43.
  4. ^ Kolbe 2007: s. 98–101.

Previous Page Next Page